Life of Lejonstrand

När jag gick för att handla på "mitt" gamla Konsum idag slogs jag av hur vackert frostigt allt har blivit ute.
Det, och att det har blivit freezin' cold!
Men istället för att gå på som jag brukar, fort och med tankar snurrandes i huvudet om saker jag ska göra, såg jag mig istället omkring och beundrade landskapet.
Jätteflummigt, I know, men det var ändå väldigt uppfriskande för både kropp och själ.
Jag hann slås över hur stora skillnader det är mellan hur det ser ut här "hemma" och i mitt andra hemma.
Det är mycket mera öppet här, vilket kanske beror på att det är en så stor kommun, är det inte en tredjedel som består av skog till och med?
Jag tror det är något sånt iallafall.
Ja det jag ville komma till är att det känns så lugnt och fridfullt här, inte fullt med skräp och man slipper tankarna på att man befinner sig någonstans när man måste se sig över axeln rätt ofta.
Okej, jag har typ aldrig gjort det i Aros, men där vet jag att det finns mycket droger, hemlöshet m.m.
I Kungsängen har vi ungdomar som boffar på bensinmackar.
Typ så.
Men när man växte upp var det här stället en skithåla, det hände INGET.
Men nu när man är lite äldre och lite (mycket?) klokare uppskattar man det på ett annat sätt.
Jag längtar nästan tillbaka.
Vad det har med frost att göra vet jag inte, men jag tror det kan vara barndomsminnen som spökar :)