Life of Lejonstrand

Det ringde på dörren imorse och det var som jag anade det läckra folket, haha!
Ja, alltså, det var husets kontaktperson och en till snubbe där utanför som ääääntligen kom och skulle titta på takläckan.
Tyvärr tittade de bara, fast jag tror de var uppe på taket innan, för det lät en massa några minuter innan det ringde på min dörr.
Uh, hoppas inte det kommer ta en massa tid innan de pratar med förvaltaren, eller vem det nu var de sa.

Annars är jag glad för att jag att numera fått en egen namnskylt på postfacket.
Det tog bara, eh, 3 månader.
Men Västerås har blitt bättre.
Och får jag tv och soffa i helgen borde jag ju BO här.
Även fast det är dyrt...