Life of Lejonstrand

Oh herregud vad den här månaden har passerat fort.
Ibland kan tiden gå fort, men den här månaden har varit något utöver det vanliga.
Min pedagogikkurs, som det känns som jag nyss började, tar slut nästa vecka.
Mina räkningar, som det känns som jag nyss betalade, ska betalas in denna månad igen.
Vart tog tiden vägen, liksom?
Jag kan inte säga något jag gjort dessa dagar för att få tiden att gå fortare, så det har visst gått av sig själv.
Galet är vad det är.
Tiden, usch vad jag ogillar detta socialt konstruerade påhitt som är den största orsaken till min inre och yttre stress.
Tiden är så viktigt för oss.
Tänk om det kunde gå en dag utan att man behövde veta vad klockan var.
Inga tider att passa, inga måsten.
Vad skönt det skulle vara.
Tänk om vi kunde kalla det "semester".
Tyvärr går ju inte det heller, man ska passa med plan, incheckningar, uthyrningsinlämningar och allt var det är som alla går efter klockan.
Det måste låta på mig som jag är väldigt lodig och bohemisk av mig, men nej, jag är bara tidsoptimist som önskar att någon kunde "cut me so slack"(stavning?).
För jag och klockan har lite problem i vår relation just nu.