Djupt vatten
Far och son hittas brutalt mördade i sin fiskebåt vid den vackra ön Pellestrina nära Venedig. Kommissarie Brunetti tar sig an utredningen, men öborna är lika slutna som musslorna de fångar och motståndet mot att tala med polisen är kompakt. Brunetti famlar i mörker, frustrationen stiger. Då anmäler sig polischefens sekreterare signorina Elettra som frivillig. Hon har släkt på ön och befolkningen ser henne som en av dem. Kommissarien är inte helt övertygad men Elettra är obeveklig.
Dagarna går och Brunetti blir mer och mer orolig för den unga sekreterarens säkerhet. Eller är det av andra orsaker han inte kan sluta tänka på signorina Elettra? När hans hustru Paola börjar undra, inser Brunetti att det inte bara är mordutredningen som är komplicerad. Ett oväder närmare sig, svarta moln tornar upp sig vid horisonten och på ett ögonblick har den stilla lagunen förvandlats till ett stormande inferno. Brunetti kämpar inte längre för att lösa ett brott utan för att överleva.
En väldigt jobbigt bok att läsa, iallafall i början, kom inte alls "in i den" som det heter, utan det är först nu 100 sidor senare som de sidorna bara svoschar förbi.
Jag hade hört mycket gott om författarinnan och blev därför besviken av den sega starten, men gav mig ändå fan på att läsa ut boken.
Och ja, den var väl okej, men lite för "italienskt seg" om jag får uttrycka mig så. Det händer inte särskilt mycket förrän de sista 6 sidorna, det pratas lite om brottet som begåtts, pimplas en massa alkoholhaltiga drycker, äts mat och tänks en del tankar om lite allt möjligt
Tror inte jag ger mig på samma författare igen.
Eller jo förresten, ser att jag har en bok till av Donna Leon, men den kan allt få stå och damma i bokhyllan ett tag till.
Mitt betyg:
MM
Kommentarer
Postat av: Schamilla
Usch för slaskdeckare....
Trackback