Sånt här håller jag på med
En av inlämningsfrågorna:
4. Hur hanterar vi misslyckande i dagens samhälle?
Sennet skriver att vi tenderar att se misslyckanden som ett tabu samtalsämne, vilket bl.a. gör att vi istället ser oss som offer i dagens samhälle. Vi tycker inte att vi duger trots att vi genom misslyckandena får nya erfarenheter som vi senare kan lyckas vända till framgång. Vi har också svårigheter med att acceptera våra misslyckanden, att sluta tänka på dem och gå vidare.
De enda vi kan skylla på är trots att oss själva och våra egna handlingar, men ändå skyller vi hellre på något annat, som andra personer i vår närhet eller andra yttre krafter. Sennet skriver också att det som behövs för att hantera misslyckande är samhällsengagemang och djupare självkännedom för att vi ska kunna se misslyckandena utifrån och kunna skapa en distans till dem.
Sjukt mycket ordbajsande, men något skulle man ju lämna in...
